Dags för lite härligt svängig musik så här på kvällen.Den tidigaste plattan jag har med Frank Zappa, The Mothers Of Invention, The Mothers. Oavsätt namn, fantastiskt bra!

   

Hade skrivit ett trevligt inlägg om denna skivan, men av någon mystisk anledning bestämde sig mobilappen för att radera all text och bara spara bilderna, så detta inlägget blir kortare än det var tänkt då jag inte orkar skriva om hela skiten.

En väldigt bra skiva som gör mig glad och får livet att kännas lite roligare. Märkte tyvärr att det får bli att köpa ett nytt exemplar eftersom mitt har en del hopp i första låten vilket är lagom tröttsamt, ska försöka göra rent och se så det inte är nålen som jävlas med mig.

Efterlängtad platta kom med posten igår, 

Blue Öyster Cult - Fire Of Unknown Origin

Holländsk press

   

Det var allt för denna gången, på återseende nästa år. :)

Ex.1
Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow
Oyster - OYA 2001, Oyster - OC 062.96787
Gatefold
UK press
1975

Ex.2
Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow
Polymer - 2391 190, Oyster - 2391 190
Återsläpp, Gatefold
Svensk press
1975

I ett land långt, långt borta i en tid som känns som en evighet sedan. Innan Ronnie James Dio blev en hårding i läder och fransar och Richie blackmore en trubadur i medeltidstofflor.... Så fanns det ett svinbra rockband som kombinerade dessa två stilar och legender under bandnamnet Rainbow.
Som ni kanske förstår små pojkar och flickor så är detta en fantastisk saga som tyvärr fick ett hastigt slut då Dio ville behålla sagotemat och Blackmore ville göra pruttig radiomusik. (inte alls vinklad recension, hehehe)
Tyvärr fann de aldrig varandra igen, men tre grymma plattor blev det med uppsättningen: Ritchie Blackmore's Rainbow, Rising och Long live rock n' roll + en kalas bra live platta.

A1 Man On The Silver Mountain
A2 Self Portrait
A3 Black Sheep Of The Family
A4 Catch The Rainbow
B1 Snake Charmer
B2 The Temple Of The King
B3 If You Don't Like Rock n' Roll
B4 Sixteenth Century Greensleeves
B5 Still I'm Sad
Albumet öppnas upp med ett fantastiskt snyggt riff ala Blackmore, refräng som fastnar efter första vändan och en ljudbild som är väldigt härligt balanserad. Trummorna har det där härliga tydliga, luftiga trumljudet (om det kan räknas som en vettig beskrivning). Catch the rainbow är en stor favorit på skivan, väldigt snygg text och ett grymt arr.
Här hör man hur duktiga musiker som ingår i detta bandet. Från en grymt snygg basgång till känslan i trummorna och då har jag inte ens nämnt den otroligt vackra gitarren i både komp och framförallt solo. Uj Uj Uj sen får vi höra hur mycket känsla och precision Dio har i sin röst även när han sjunger mjukare.

Jag hoppar raskt över till sida B.
Som startar upp med en lite mer rockigare låt som heter snake charter, lite flört av lättlyssnad radiodänga. Men sen kommer det en riktigt vacker akustisk låt.
The temple of the King, otroligt snyggt akustiskt arr. Här hör man tydligt hur duktig Blackmore är på hela medeltidsgenren. En stor favorit!
Jag hoppar lite framåt. Sixteenth century greensleeves, är också en av mina personliga favorit låtar på skivan. Låten hoppar snabbt in i ett riktigt härligt pumpande riff, snygga sång melodier växlas med grymma solon.
Skivan avslutas med låten: Still I'm sad som är en drivande instrumental låt, med ett skönt gung och denna låten innehåller cowbell som borde göra Will Farrell lycklig. ?

Så mitt betyg är: finns inte skivan i din samling och du gillar 70tals rock så är det något som du borde ändra på snarast.

#musik #skivor #vinylskivor #rainbow #recension #70tal

The Smashing Pumpkins - Adore
Virgin - 6 02537 89926 5
Stereo
UK Press / Nyutgåva
Gatefold
2014

En av mina favorit skivor från slutet av 90talet, tyvärr en väldigt underskattad platta.

Den skiljer sig visserligen rejält från tidigare alster, en väldigt mörk och emotionell skiva för bandet i många avseenden.

Detta är en nyutgåva i stereo, tror bara original pressen från 98 fanns i mono. Tyvärr blir det nog ingen mono utgåva denna gången, hade varit trevligt att kunna äga båda i nyskick. Vinylutgåvan har även ett annat omslag än Cd versionen. (Hittar tyvärr inte mitt ex av CD:n, tänkte jämfört lite närmre.)

Nyutgåvan är av hög kvalité, både när det kommer till omslag och ljudet, tyvärr saknas det ganska mycket i form av texter till låtarna och de bilderna som jag minns från CD utgåvan är inte med heller (förutom mitt uppslaget.)

Lite synd som jag ser det, men men det är musiken som räknas :)

Har du inte hört den och vill ha något melankoliskt i "vinter" mörkret så är detta en skiva jag verkligen rekommenderar!

#thesmashingpumpkins #recension #musik #skivor #vinylskivor

AC/DC - Rock Or Bust
Columbia - 88875 03484 1
Hologram omslag / Gatefold
Europa press (Nederländerna, mest troligt)
2014

Ja då var det dags för ett nytt album med ett av världens bästa och kanske rockhistoriens absolut viktigaste band.
Trots väldigt tråkiga nyheter om Malcom Young, den ganska anonyma brodern som styrde bandet med både sin vilja och med sin fenomenala känsla för kompgitarr. Sen en ganska stor skandal runt trummisen Phil Rudd, men trots detta rullar maskinen som är ac/dc vidare som en ångvält.

Så handen på hjärtat, hur låter då nya skivan?
Den låter som ac/dc ska göra, som ac/dc alltid gjort. Man blir häpen hur många riff som kan skapas med hjälp av ungefär samma ackordföljder och hur levande och drivande ett enkelt grundkomp på trummor kan kännas.
Visst det kanske inte är originellt, men det finns nog ingen som köper denna plattan (eller tidigare plattor) med förhoppning om att få höra något skruvat, med 14 minuters låtar.

Jag tycker skivan håller intresset uppe utan några större problem, låtar som känns lite fel är Rock the blues away och jag är väl inte jätte förtjust i valet av "tuff" röst i dogs of war, Annars är låten trevlig.
Ljudet är som alltid väldigt tight, snyggt och med känsla.
Förpackningen är klockren snygga bilder i boken och ett coolt omslag, saknar däremot att texterna inte är med någonstans, lite märkligt med tanke på utrymmet.

#musik #vinylskivor #skivor #recension #vinyl #acdc

Jefferson Airplane - Surrealistic Pillow

RCA Victor - LSP 3766

Stereo

US press / Nyutgåva

1975

 
En riktig klassiker när det kommer till psykadelisk sjuttiotals musik, innehåller låtar som de flesta av oss har hört upprepade gånger i både filmer och på radion.
White Rabbit är en av dessa, flummig LSD tripp till underlandet. Dyker bl.a upp i filmen:

Fear and Loathing in Las Vegas när Dr. Gonzo (Benicio Del Toro) vill att Raoul Duke (Johnny Depp) ska slänga i en radiobandspelare i badkaret han ligger i när låten når sitt klimax.  (When the White Rabbit peaks).

Somebody to love är också en av deras mest kända låtar, en riktig dänga med en grymt medryckande refräng.

Jim Carreygör en urskön karaoke version av denna låten i filmen The Cable Guy som de flesta nog har sätt vid det här laget.

Skivan har i övrigt inte direkt en dålig låt, variationen mellan låtarna är precis lagom. Soundet är typisk 60tal. Ganska klen i basen, gitarrerna ligger främst i ljudbilden tillsammans med sången. trummorna ligger långt bak i mixen med ett stort hörbart rumsklang. Charmigt och passande, kanske inte den "bästa" av ljudbilder men det är inte alltid det viktigaste i mitt tycke.

Helt klart en viktig skiva att ha i sin samling.

Ett begagnat exemplar i fint skick borde gå att buda hem för ca: 200kr om man inte jagar ett original som då ligger runt 400kr och uppåt, beroende på skicket då så klart.

För er som behöver en liten lyssning innan ni rusar till närmaste skivbutik eller knappar er in på någon auktions sida för att få uppleva skivan på riktigt med bra ljud och känsla, Spotify.

#musik #vinylskivor #skivor #recension #vinyl #jeffersonairplane