Halloj musikälskande läsare!

Idag kom det en skiva med posten, som hypnotiskt snurrar på min vackra Thorens spelare, tror allt det är dags att göra ett inlägg över de Jethro Tull plattorna jag skaffat de senaste två åren, blir lätt så när man hittar en skiva man gillar att man börjar hamstra alla man springer på. Detta är bandets sjätte album i en diskografi som består av 21 studio album, sista släpptes 2003 och bandet upplöstes senare runt 2012, Ian Anderson, sångare, gitarrist, flöjtist och upphovsman till så gott som allt som Jethro Tull gjort har efter detta använt sitt namn som "bandnamn" och fortsatt solo.

Så då har en av de senaste köpen kommit fram.

Varit igång och budat på tradera en sväng idag, så tyvärr har inte skivan kommit än :P

Försöker få ihop alla original släppen med maiden vilket tyvärr inte är det enklaste eller den billigaste av sysselsättningar.

Lovar att blogga om den när den väl kommit fram till mig.

Sen har jag använt mig av youtubes excellenta sökmotor, sökt efter massa smått obskyra och ovanliga band från 70talet och som vi alla vet så är nog fanimej youtube oändligt! 

Några exempel på bra band som jag hittade!

Ja som ni säkert kan räkna ut så är det många fler youtube länkar :) men dessa var lite extra intressanta.

Tyvärr så var nästan alla dessa plattor i extremt låg upplaga, ovanliga och grymt dyra. Vissa verkar finnas i nypress åtminstone!

En liten sväng till skivaffärerna i stan gav lite utdelning i form av en Black Sabbath platta med Tony Martin på sång och en gammal favorit bakom trummorna, Cozy Powell (Vila i frid)

Black Sabbath - Headless Cross

 

Ha en trevlig helg!

Dagens besök hos en av skivbutikerna i stan resulterade i ett köp av ett återsläppt AC/DC platta (originalet kom år 2000. Detta är däremot en nyutgåva från förra året, remastrad på 180g vinyl.) som jag saknade och ärligt talat aldrig hört en enda låt från. Ljudbilden är som alltid perfekt när det kommer till AC/CD. Nu har jag som sagt inte originalet så jag kan inte jämföra om remastringen var ett + eller - , men bra låter det iallafall, ingen brickwall mastering eller distade gitarrpikar.

Nypress 2014

Dags att njuta en stund i fåtöljen med en öl!

Igår kom en av favoriterna från 90talet i brevlådan. Tyvärr inte en original press från 1992 utan en pressad 2009 utav: music on vinyl, remastered på 180g.

Har tyvärr mest dåliga erfarenheter av remastrade plattor då de har en tendens att vara på tok för hårt komprimerade. Ett tydligt exempel på detta är (tyvärr) denna skivan. När en av låtarna är som mest knökafull med instrument och solo guran kommer in så är ljudbilden redan så mättad att det finns inget spelrum i mellanfrekvensen (antagligen ingen annanstans heller), så solot slår genom och följden blir en väldigt otrevligt distorsion.

Tyvärr lider även deras senaste platta av samma sak, Detta är sorgligt nog jätte vanligt idag pga att man vill anpassa och maximera volymen så det ska låta högt och tydligt i bilstereo, mobiltelefoner och surfplattor.

Så vill man ha lite mer hifi upplevelse så skulle jag tippa på att originalet för en 1000lapp är mer välljudande.

Sen funderar jag på om inte originalomslaget var lite mindre röd i tonen...

Men bortser man från detta så tar skivan mig tillbaka till en härlig och minnesvärd ungdom där musikstilar krockade och man bytte stil lika snabbt som pojkbanden kom och försvann. Men med facit i hand så är iallafall jag glad att det var så det gick till, annars hade väldigt mycket musik aldrig passerat mina öron och samlingen skulle slutat växa väldigt snabbt.

Godmorgon alla samlare eller bara nyfikna läsare!
Gårdagen bjöd på 4 nya skivor som verkligen blandade stilarna och sträckte sig ganska brett över årtalen.
Tänkte vi börjar i mitten för att sedan i ingen som helst vettig ordning hoppa fritt mellan skivorna. ;-)

David Gilmore - about face
Columbia - PC 39296
US press
1984

Ja vad ska man säga, någonstans under alla lager av 80tal smeten så hör man tydligt att allt är baserat på klassisk Gilmore gitarr, minst lika bra som första solo plattan från 78.
Men som sagt det som sänker denna andra solo skiva är den typiska over the top 80tals produktionen med tamburin, sax, syntar, gurkor, orglar, digitaltrummor, Kongas mm. Hade det fått plats en sjungande elefant så hade den legat som en svulstig primadonna rakt över allt annat, dränkt i reverb (och möjligtvis lite fluffig grädde).
Men detta är mest tydligt på de lite mer rockigare låtarna.
Ungefär varannan låt är en ballad, vilket vi alla vet är något som Gilmore är läskigt duktig på. Då hörs tydligt att Pink Floyd är bandet han lirar i annars.

Så vad tycker jag om skivan då?
Ja vad ska man säg, den kommer nog åka på några gånger till, vet inte om det kommer bli så mycket favoriter plockade till någon spellista däremot.
Värd att ha i samling iallafall, men ska man lyssna på Gilmore's soloalster så rekommenderar jag hellre första plattan.


Nästa platta denna morgon:

Jethro Tull - this was
Sony - SLP-3002
Dansk press
1968

Jag diggar Jethro Tull och har alltid uppskattat deras tydliga flört med folkmusik, men i vissa fall blir det något lite mycket och den proggrockiga delen kan kännas något överkurs också. Men igår fick jag både lära mig och höra hur de lät från början, så nu när jag sitter här med lurarna på så förstår jag vad en av de riktigt kunniga lokala skivsäljarna menade. Det är blues, progg med en touch av folkmusik. Men allt i en lite mer passande kombo. Sången är mer avslappnad och mer bluesig.

Så jag är jättenöjd med köpet, men samtidigt lite frustrerad att detta antagligen är den enda plattan som låter så här. Antar att de ansåg sig hittat sitt sound på senare plattor. Nog första gången jag rekommenderar att börja lyssna någonstans i mitten av en bandkatalog och sen gå bakåt.

Lite kort om tredje skivan då den varit uppe på bloggen tidigare:

Burzum - Hliðskjálf
Back On Black - BOBV259LP
Limited Edition, återsläpp, Grå vinyl
UK press
(1999) 2010

Hade tidigare väldigt svårt för allt innan och allt efter Filosofem, men kan nog säga att jag var lite enkelspårig.
Har fortfarande svårt för hans tidigare skivor då jag inte gillar den typen av skriksång han kör med. Detta är däremot en av skivorna som han knåpade ihop under sin vistelse i fängelset. Denna platta har gått varm i mobilens hörlurar under julen och har influerat mig mycket. Vacker, enkel och väldigt stämningsfull skiva.


Sista skivan för detta inlägg blir:

Jethro Tull - aqualung
Chrysalis - CHR 1044
Nysläpp, Gatefold Sleeve
Kanada press
Antagligen släppt 1973

En sann klassiker, här börjar folkmusiken ta en större plats och bandet låter mer som man man senare är van vid att de gör,tror inte jag behöver skriva så mycket om denna platta. Tillhör en av deras mest populära släpp (iallafall i Sverige)
Ljudet är bedrövligt, skivan spelades in i en ny häftig ny studio med tekniker som inte förstod sig på den nya teknologin ordentligt. Ian Anderson pratar om detta i en intervju, intressant att veta.. Kanske.


Ja det var allt för denna lördag gott folk! Trevlig helg!

Så där då börjar veckan närma sig sitt slut, var på liten loppisrunda under dagen och passerade förbi en av de få skivbutikerna som finns i denna stad.
Blev några trevliga plattor till samlingen.

Burzum - dauði Baldrs , tyvärr har omslaget lite vatten skador. Men det är däremot bara ett; back on black ex. Så det får bli att köpa ett finare exemplar i framtiden.

King Crimson - in the court of the crimson King. Nypressat på 200gram.
Har hållit ögonen på några original pressar med blivit ganska dyra, så jag tänkte jag börjar med denna.

James Bond - Thunderball / soundtrack till en gammal klassiker med Sean Cannery. Snyggt målat omslag tom original shrinkwrap kvar.

The Doors - waiting for the sun
Äntligen ett fräshare ex. Utav denna sköna platta! Ett måste i Doors samlingen.

The Beatles - hey jude
En av de få skivorna med Beatles som jag saknade.

Tintin i hajsjön
Jag gillar när man hittar dessa härliga barnskor, stor favorit serie både som liten men även som vuxen. Alltid gillat omslagen.