Ex.1
Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow
Oyster - OYA 2001, Oyster - OC 062.96787
Gatefold
UK press
1975

Ex.2
Rainbow - Ritchie Blackmore's Rainbow
Polymer - 2391 190, Oyster - 2391 190
Återsläpp, Gatefold
Svensk press
1975

I ett land långt, långt borta i en tid som känns som en evighet sedan. Innan Ronnie James Dio blev en hårding i läder och fransar och Richie blackmore en trubadur i medeltidstofflor.... Så fanns det ett svinbra rockband som kombinerade dessa två stilar och legender under bandnamnet Rainbow.
Som ni kanske förstår små pojkar och flickor så är detta en fantastisk saga som tyvärr fick ett hastigt slut då Dio ville behålla sagotemat och Blackmore ville göra pruttig radiomusik. (inte alls vinklad recension, hehehe)
Tyvärr fann de aldrig varandra igen, men tre grymma plattor blev det med uppsättningen: Ritchie Blackmore's Rainbow, Rising och Long live rock n' roll + en kalas bra live platta.

A1 Man On The Silver Mountain
A2 Self Portrait
A3 Black Sheep Of The Family
A4 Catch The Rainbow
B1 Snake Charmer
B2 The Temple Of The King
B3 If You Don't Like Rock n' Roll
B4 Sixteenth Century Greensleeves
B5 Still I'm Sad
Albumet öppnas upp med ett fantastiskt snyggt riff ala Blackmore, refräng som fastnar efter första vändan och en ljudbild som är väldigt härligt balanserad. Trummorna har det där härliga tydliga, luftiga trumljudet (om det kan räknas som en vettig beskrivning). Catch the rainbow är en stor favorit på skivan, väldigt snygg text och ett grymt arr.
Här hör man hur duktiga musiker som ingår i detta bandet. Från en grymt snygg basgång till känslan i trummorna och då har jag inte ens nämnt den otroligt vackra gitarren i både komp och framförallt solo. Uj Uj Uj sen får vi höra hur mycket känsla och precision Dio har i sin röst även när han sjunger mjukare.

Jag hoppar raskt över till sida B.
Som startar upp med en lite mer rockigare låt som heter snake charter, lite flört av lättlyssnad radiodänga. Men sen kommer det en riktigt vacker akustisk låt.
The temple of the King, otroligt snyggt akustiskt arr. Här hör man tydligt hur duktig Blackmore är på hela medeltidsgenren. En stor favorit!
Jag hoppar lite framåt. Sixteenth century greensleeves, är också en av mina personliga favorit låtar på skivan. Låten hoppar snabbt in i ett riktigt härligt pumpande riff, snygga sång melodier växlas med grymma solon.
Skivan avslutas med låten: Still I'm sad som är en drivande instrumental låt, med ett skönt gung och denna låten innehåller cowbell som borde göra Will Farrell lycklig. ?

Så mitt betyg är: finns inte skivan i din samling och du gillar 70tals rock så är det något som du borde ändra på snarast.

#musik #skivor #vinylskivor #rainbow #recension #70tal