Jag vet att efter ni läst detta inlägg så kommer ni att vara nyfikna och tänka; Kan ett band verkligen ge en, Jävlar det här är ju sjukt bra!! känsla?  Finns så mycket musik, gammal som ny. Det som är så skönt när man verkligen aktivt lyssnar och fördjupar sig lite i musik är att man inser hur otroligt mycket man missat, speciellt från 70talet.

Man verkligen hör hur hungriga bandet var på att utforska, chocka och utveckla sin musikaliska kunskap. Jag vill nog påstå att den progressiva musiken som kom från England under detta årtionde är något av det bästa som någonsin skapats. För det är verkligen konst och upphov till så mycket av bra musik idag. (och NEJ! jag tänker inte på sånt som radio RIX spelar, det är inte konst, det är knappt ens musik i vissa fall. Det är bara pengar och hitmakeri, kroppsfixering och svärord i en pinsam kombination. //Du får tycka vad du vill om detta uttalande, jag kommer ändå bara tycka att du har fel och att du har dålig musiksmak, halvt eller fullt ut.)

Nursery Cryme

Kvällens platta är en sjukt stark sådan, som verkligen visade vad Genesis kunde åstadkomma med sina musikaliska kunskaper. Starka melodier varvas med snygga gitarrpartier och Phil Collins otroligt tighta trumspel. Peter Gabriels texter är väldigt finurliga och välskrivna, en av låtarna; The Return Of The Giant Hogweed är en av mina favorit låtar på skivan. Både för de grymma riffen och låtens uppbyggnad, men framförallt p.g.a Gabriels fantastiska text, som handlar om hur denna växt en gång i tiden härjade i England under tidigt 1900tal, mixat med lite sci-fi. Gabriel hade en förmåga att skriva om "verkliga" vardagliga händelser, en del är säkert metaforer eller dylikt. Men det mesta är nog trots allt bara något som hänt som han tyckte kunde bli en intressant text.

(Från vänster till höger)

Genesis - Nursery Cryme