Tog en sväng på discogs.com (som så många gånger tidigare) och kikade runt på skivor som man önskar man hade i samlingen.

Så jag tänkte att jag gör en topp 10 lista över de jag verkligen är mest sugen på. Svårighetsgraden och kostnaden förr dessa varierar från 500kr-12000kr, lätt till svår till omöjlig.

Som skivsamlare har man många "holy grails" så detta är bara en bråkdel av säkerligen 100 skivor som jag någon gång kommer att ha i samlingen, om jag får bestämma i alla fall. :)

---------------------------------

Nr.10
Silverchair ‎– Freak Show
Murmur ‎– MATTV043
Vinyl, LP
Australiensk press
1996  
 

----------------------------

Nr.9

----------------------------

Nr.8

-----------------------------------

Nr.7

Queensrÿche - Promised Land

EMI - E1-30711

-----------------------------------

Nr.6

 

-----------------------------

Nr.5

 

-------------------------------

Nr.4

Helloween ‎– The Time Of The Oath

 

--------------------------------

Nr.3

Vinyl, LP, Album

Sweden

------------------------------

Nr.2

Vinyl, LP, Album

Tysk Press

1995

-------------------------------------

Nr.1

Vinyl, LP, Album (Endast 50st pressades, bandmedlemmarna sägs ha fått ett ex var och några få (eller resten) lottades ut i en tävling i en hårdrocktidning i tyskland. Skulle tippa på att det kanske finns 5-10st i bra skick i världen.)

Tysk press

1989

----------------------------------

Så ifall du äger någon/några av dessa plattor och vill slippa att den samlar damm, hör gärna av dig. :)

Tänkte backa tillbaka en ganska bra bit i tiden i detta inlägget, lämna den ljuva hårdrockens glansdagar till en tid då detta band var (vill nog påstå att de fortfarande är och kommer att fortsätta vara) världens största pop/rock band.

Med en publik som svimmade och skrek så högt i extas så bandet till slut inte hördes live, så tog de inte bara sitt hemland, England med storm, utan resten av världen led nog av Beatlemania.

Med tanke på att Beatles plattorna alltid kommer vara eftertraktade för både gamla och nya skivsamlare, så har priset en tendens att kunna bli löjligt beroende på vilken titel,utgåva och självklart om det är mono eller stereo press.

De jag har kommit över har varit i allt från GOOD till någonstans runt NEAR MINT, sen är det iofs inga original UK pressar i mono kanske utan mestadels tidiga 2-3 pressar, men de låter bra iallafall.

Så utan någon direkt ordning (men förhoppningsvis på rätt håll) kommer nu lite bilder på skivorna jag än så länge lyckats få tag i.

Finns så många olika samlingsplattor med Beatles så man skulle säkert kunna ha 3 hyllmeter bara till dem. Alla utgåvor är välkomna, konstiga pressar och original om tillfälle ges.

Så då var det dags för del två om Helloween, skulle tro att detta fortfarande räknas som deras "pik" vilket det råder lite blandade meningar om beroende på vilken av de tre sångare som man föredrar.

Efter att Kai Hansen bestämde sig för att hålla sig till bara gitarr och bandet ändrade lite musikstil eller snarare hittade på en ny. Så tog Michael Kiske över micken, en sångare med en väldgt bred, renare och kanske något vackrare sångröst än vad Kai besatt just då, ska tillläggas. Så nu är det dags för starten av Power metal.

Man skulle kunna säga heavy metal med mycket dubblakaggar och mer fart. En stil som tyskarna verkligen behärskar bäst.

Keeper Of The Seven Keys (part 1) är första delen av tre plattor i Helloweens fortgående karriär.

(Pga att bloggplatsens bilduppladdning bestämt sig för att vända alla bilder upp och ner hur mycket jag än redigerar dem, och då är de rättvända från början. Självklart hjälper det inte heller att vända dem upp och ner på datorn... suck! så det blir inte så många bilder i detta inlägg.)

Och så har jag även ett exemplar pressat i Polen och det är nog det billigaste och pruttigaste exemplaret jag har av en skiva, gjord på sunkig, billig kartong och världens sämsta tryckmaskin ever! Ser ut som den legat i bakrutan under en hel semester och varit med i poolen åtminstone 3 ggr. Men så är de tydligen allihopa, kunde ju alltid hoppas på att den var unik och hade en rolig historia med sig....men icke!

Skivan satte verkligen namnet Helloween högre upp på listan med band som hade något nytt att komma med.

Med låtar som, A Tale That Wasn't Right, Future world och Halloween.

Sen kom Keeper Of The Seven Keys (yes ni gissade rätt!) Part 2

Och för er som har lyssnat lite på hårdrock någon gång under erat liv vet precis hur många dängor denna rackaren innehåller! Alla låtarna från denna platta räknas nog som hårdrocksklassiker skulle jag vilja påstå!

Även hittat ett ex av den ända svåra singeln från deras 80tals period. Dr.Stein 12"

Och självklart inte lika svåra 7" singeln till samma hit :) Poster versionen. Med en av de skönaste Helloween bilderna någonsin målade.

Sen släpptes det en live platta med namnet,

Helloween - Live In The U.K

Bra live platta med ytterligare ett riktigt snyggt omslag!

Sen har jag inhandlat denna lite roliga utgåva med tidigare låtar som bandet spelat in igen med Kiske på sång.

 

Dagens besök hos en av skivbutikerna i stan resulterade i ett köp av ett återsläppt AC/DC platta (originalet kom år 2000. Detta är däremot en nyutgåva från förra året, remastrad på 180g vinyl.) som jag saknade och ärligt talat aldrig hört en enda låt från. Ljudbilden är som alltid perfekt när det kommer till AC/CD. Nu har jag som sagt inte originalet så jag kan inte jämföra om remastringen var ett + eller - , men bra låter det iallafall, ingen brickwall mastering eller distade gitarrpikar.

Nypress 2014

Dags att njuta en stund i fåtöljen med en öl!

Så var det söndag igen, veckorna springer iväg som vanligt. Hann tyvärr inte med att göra några inköp i veckan som har gått, så jag tänkte jag skriver lite om skivor som jag faktiskt redan har i samlingen.

Helloween är ett band som jag hörde för första gången när jag var runt 8-10 år, eftersom jag är uppvuxen med hårdrock från att jag var väldigt liten (i en värld full av otäck dansbandsmusik som min mor spelade mest jämt). Så hade jag som tur var vänner och släktingar som var både lite äldre än mig och som hade betydligt mycket bättre musiksmak. :)
Innan detta bandet tog mig med storm så var man självklart redan otroligt förtjust i bl.a Iron Maiden, Twisted Sister, Scorpions och Kiss.  Sen kom detta elaka, skrikiga och otroligt snabba bandet och bara chockade mig en sommarlovsdag som jag tillbringade nere hos min morfar i Skåne. En av mina något äldre morbröder hade köpt Helloween's första EP! Omslaget såg tufft ut och som liten grab så är det helt klart en måttstock på om något är värt att lyssna på. :) Och det var svinbra! Aldrig hade man hört något så tufft innan. Helloween började i genren Speedmetal, bakom micken stod då gitarristen Kai Hansen (sångare och gitarrist i: Gamma Ray, sedan många år tillbaka) Det som slog mig mest var det coola introt till öppningslåten, Starlight. Då man den första minuten hör någon som vaknar, knäcker en öl, slår på radion som spelar melodin, happy happy halloween. (Har ett svagt minne att detta är en scen från en av Halloween filmerna, men jag kan ha fel.). Sen kommer världens elakaste öppningsskrik. :) och då var man fast! Jag tycker personligen att alla låtarna på denna EP är grymt bra, energin går att ta på. Victim Of Fate och Cry For Freedom är fortfarande två av mina favorit låtar med Helloween.

Och när man tror att Kai Hansen inte kan sjunga högre så går han ytterligare lite högre, med sin underbara skrikiga falsett.

Helloween - Helloween

Samma år som deras första EP släpptes kom sedan första fullängdaren: Walls Of Jericho

skivan innehåller inga av EP spåren utan istället 9 nya låtar i samma tempo och stil, skivan innehåller klassiker som:

Ride The Sky och Reptile.

Helloween - Walls Of Jericho

Sist men definitivt inte minst:

Släpps en maxi singel med namnet Judas, varför denna låten inte är med på debuten har jag alltid undrat då det är en sjukt jäkla ösig och nog den bästa låten med Kai bakom micken!

Ja det var del 1 av min Helloween samling, tyvärr finns det inte så mycket skivor från denna eran. Möjligtvis lite kassettband och bildskivor, men de är oftast senare pressar och oftast dåliga sådana.

Nästa del kommer handla om Helloweens storhetsperiod, Kai Hansen lämnar sin plats bakom micken och Michael Kiske tar över och en ny genre skapas, Power Metal.

Projekt namn: Fylgja

Genre: Klassisk,folk, filmmusik

Demo: Valkyriornas Ritt

Soundcloud länk:

https://soundcloud.com/atypi/sets/fylgja-valkyriornas-ritt

Goddagens musikälskare!

Tänkte att det kanske är dags att skriva några inlägg om mina egna projekt, då jag inte bara lyssnar på musik utan även utövar den.

Har haft ett stort intresse för musik i så gott som hela mitt liv, uppvuxen mestadels på hårdrock och sen vandrat lite ibland de flesta stilar, som säkert syns ganska väl i mina skivinlägg. Men vad vore hyllan om man inte hade något man själv skapat? Tyvärr inget pressat på vinyl än, vilket är en av mina stora drömmar, men kostnaden och önskad ljudkvalite är tyvärr det som stoppar upp möjligheterna en aning. Så det får bli lite digitala länkar för denna gången.

Projekt namn: Atypi

Genre: Metal

Demo namn: I

Soundcloud länk:

https://soundcloud.com/atypi/sets/atypi-atypi-1

Spotify:

Projekt namn: Atypi

Genre: Metal

Demo namn: II

Soundcloud länk:

https://soundcloud.com/atypi/sets/atypi-ii

Igår kom en av favoriterna från 90talet i brevlådan. Tyvärr inte en original press från 1992 utan en pressad 2009 utav: music on vinyl, remastered på 180g.

Har tyvärr mest dåliga erfarenheter av remastrade plattor då de har en tendens att vara på tok för hårt komprimerade. Ett tydligt exempel på detta är (tyvärr) denna skivan. När en av låtarna är som mest knökafull med instrument och solo guran kommer in så är ljudbilden redan så mättad att det finns inget spelrum i mellanfrekvensen (antagligen ingen annanstans heller), så solot slår genom och följden blir en väldigt otrevligt distorsion.

Tyvärr lider även deras senaste platta av samma sak, Detta är sorgligt nog jätte vanligt idag pga att man vill anpassa och maximera volymen så det ska låta högt och tydligt i bilstereo, mobiltelefoner och surfplattor.

Så vill man ha lite mer hifi upplevelse så skulle jag tippa på att originalet för en 1000lapp är mer välljudande.

Sen funderar jag på om inte originalomslaget var lite mindre röd i tonen...

Men bortser man från detta så tar skivan mig tillbaka till en härlig och minnesvärd ungdom där musikstilar krockade och man bytte stil lika snabbt som pojkbanden kom och försvann. Men med facit i hand så är iallafall jag glad att det var så det gick till, annars hade väldigt mycket musik aldrig passerat mina öron och samlingen skulle slutat växa väldigt snabbt.