Senaste inläggen
Halloj musikälskande läsare!
Idag kom det en skiva med posten, som hypnotiskt snurrar på min vackra Thorens spelare, tror allt det är dags att göra ett inlägg över de Jethro Tull plattorna jag skaffat de senaste två åren, blir lätt så när man hittar en skiva man gillar att man börjar hamstra alla man springer på. Detta är bandets sjätte album i en diskografi som består av 21 studio album, sista släpptes 2003 och bandet upplöstes senare runt 2012, Ian Anderson, sångare, gitarrist, flöjtist och upphovsman till så gott som allt som Jethro Tull gjort har efter detta använt sitt namn som "bandnamn" och fortsatt solo.
Så då har en av de senaste köpen kommit fram.
Så var det dags för del tre om Helloween, detta är den svåraste och dyraste perioden att få tag på i vinyl. Väldigt synd eftersom (emot många andras tycke, speciellt från folk som inte ens lyssnat efter att Kiske lämnade bandet) det finns en hel uppskö med riktigt bra låtar och skivor också för den delen. Helloween hittar verkligen tillbaka till sitt gamla sound, bandet har många avhopp av andra medlemmar utöver sångarna speciellt när det kommer till trummisarna, efter att original trummisen Ingo Schwichtenberg blev sparkad under turnén för Chameleon skivan pga svåra drogproblem och Schizofreni som senare ledde till att han tog sitt liv 1995, bara 29 år gammal. 4 trummisar har suttit bakom setet, nuvarande heter Daniel Löble. tom Mikkey Dee gjorde ett inhopp som studiotrummis på skivan Rabitt Don't Come Easy 2003 pga sjukdom. Även gitarrister har kommit och gott i omgångar, de ända två original medlemmarna som är kvar är Michael Weikath – lead & rhythm guitar, backing vocals och Markus Grosskopf – bass, backing vocals
Detta är i mitten på 90talet så vinyl utgåvorna är få och väldigt begränsade, tyvärr så är bildskivor oftast det ända som går att få tag i. Eftersom jag bara äger två plattor i denna era (än så länge) jagar flitigt resten av dem, men priserna har varit lite höga jämfört med skicket för att det ska bli av.
Första plattan med Andi på sång heter:
Master Of Rings
Och kom ut 1994 och innehåller framför allt två låtar som verkligen sticker ut, Perfect gentleman och In the middle of a heartbeat.
Saknas i samlingen och kostar runt 1000lappen i NM skick.
Nästa skiva de släpper heter:
The Time Of The Oath
Detta är nog fortfarande min absoluta favorit skiva med Andi på sång, släpptes 1996 och innehåller riktigt många grymt ösiga låtar som öppningsspåret, We Burn, Steel Tormentor, Power, balladen Forever And One Neverland) om jag ska vara riktigt ärlig tycker jag bara att plattan innehåller en enda dålig låt på tolv och det är Anything My Mama Don't Like. som känns malplacerad.
Ganska sällsynt i riktigt bra skick, men även den ligger runt 1000lappen i de fallen.
Better Then Raw
Grymt välmålat omslag, nog i särklass det snyggaste av alla Helloweens plattor (som tyvärr oftast lider av urkiga Photoshop historier under senare delen av 90talet och som sen verkar fortsätta...blää)
Inte lika vass låtmässigt däremot enligt mina öron, men helt klart inte dålig.
Brukar dyka upp och ligger på närmare 1500kr senaste NM-M jag såg på uppe på nätet. Vilket är väldigt absurt då den bara finns en (vad jag vet om) inofficiell utgåva (bootleg) resten är bara på CD och kassett.
Vilket verkligen är synd med tanke på omslaget.
The Dark Ride
Nästa platta är ett riktigt guldkorn, fick tag i ett exemplar förra året. Finns bara som bildskiva vilket är himla synd men den kostade mig bara 300kr och låter oväntat bra i alla fall. Denna skivan är lite mörkare i sitt sound och även textmässigt, vilket inför nästa skiva ledde till slitningar i bandet och Roland Grapow - lead & rhythm guitar, backing vocals (1989–2001) hoppar av tillsammans med Uli Kusch - drums, backing vocals (1993–2001) och ersätts med Mark Cross och bandet tar ett steg tillbaka till det lite soundet gladare igen.
Rabbit Don't Come Easy
2003
En helt klart underskattad platta, om man bortser från det typiskt dåligt datagjorda omslaget så innehåller den många riktigt tralliga och bra låtar. Trummisen Mark Cross hinner bara spela in två låtar innan han måste hoppa av bandet pga sjukdom, resten av låtarna spelas trummorna av Mikkey Dee.
Minns första gången jag hörde denna skivan, det första jag reagerade på var hur väldigt "likt" Mikkey Dee trummisen spelade... hehehe vilket uppenbarligen inte var så konstigt.
Finns på dubbel vinyl, men även den ovanlig och brukar ligga runt 1000kr i NM.
Keeper Of The Seven Keys - The Legacy
En riktigt grym "back to form" platta, starka låtar i en bra blandning av gamla/nya soundet.
Innehåller låtar som öppningsspåret, The King For A 1000 Years. The Invisible Man, Pleasure Drone, Mrs.God
Silent Rain, Occasion Avenue, Light The Universe och The Shade In The Shadow alla riktigt bra låtar.
Hade tur och hittade ett inplastat exemplar för 300kr ungefär, denna plattan är nog däremot den enklaste av alla de som jag skriver om i detta inlägget, då den verkar fått en lite större och bättre vinylutgåva.
Gambling With The Devil
Släpptes 2007
Det är från den här skivan och framåt som jag tycker att låtarna börjar bli klenare och bitvis fånigare textmässigt. Vilket är väldigt synd, men efter så många skivor under bältet utan att vika allt för hårt igen (som under de två sista plattorna med Kiske) från sin stil så är det nog ganska naturligt.
7 Sinners
Släpptes 2010
Innehåller någon bra låt eller tre, bl.a The Sage The Fool The Sinner. tyvärr väldigt brickwalled, vilket förstör mycket av upplevelsen.
Senaste släppet för bandet.
Straight Out Of Hell
Från 2013
Personligen ingen favorit skiva heller, men jag hoppas på att nästa platta ska vara något i stil med plattorna innan Gambling With The Devil. Öppningslåten på plattan är däremot riktigt nice. Omslaget är så där typiskt 90tals datakonst pruttigt... tyvärr!
Det var allt för detta ganska långa inlägget. Tyvärr äger jag inte så många av dessa plattor som jag kunde önska, men livet är inte slut än på ett tag (förhoppningsvis) så det blir säkert i något senare inlägg.
Hej hopp!
Tänkte att det får bli en genomgång av mina King plattor!
Jag är en av de lyckliga som fått sjunga med live till båda dessa banden, först Mercyful Fate på Sweden Rock 99 och King Diamond nu i somras på Grönan i stockholm.
Utan tvekan en av mina största favorit artister/band genom livet. Så vi börjar väl från början, hoppas på att kunna fylla i de luckor som tyvärr finns i samlingen i framtiden.
Mercyful Fate - Mercyful Fate (Nuns have no fun)
En riktig kalas platta! Ond, ösig och jävligt bra! Ett väldigt härligt sound på de två första plattorna, antar att det har en hel del att göra med att det inte fanns så mycket pengar och studio tid att ta av. Men när det kommer till dessa två plattor är det snarare en fördel än nackdel, då det ger en mer äkta känsla av energi och liv. Både Mercyful Fate och King Diamonds soloplattor har oftast väldigt snygga omslag, detta är målat av: Thomas Holm
-----------------------------------------------------------------
Hade skrivit ett trevligt inlägg om denna skivan, men av någon mystisk anledning bestämde sig mobilappen för att radera all text och bara spara bilderna, så detta inlägget blir kortare än det var tänkt då jag inte orkar skriva om hela skiten.
En väldigt bra skiva som gör mig glad och får livet att kännas lite roligare. Märkte tyvärr att det får bli att köpa ett nytt exemplar eftersom mitt har en del hopp i första låten vilket är lagom tröttsamt, ska försöka göra rent och se så det inte är nålen som jävlas med mig.
Vilket band, de gjorde sleeze rocken till något mycket tuffare och hårdare, svärord användes så ofta att t.o.m en sjöman skulle tycka det var överdrivet. Rödhårig snubbe i bandana, kilt och gympadojor springer maraton på scen ena sekunden, och lira smäktande ballader på piano i nästa, till alla flickors förtjusning. Jack Daniels dricks som det vore vatten och rock n' roll klichéerna väger kilo.
Men förutom detta kalasande i onyttigheter så var verkligen Guns n' Roses ett jävligt bra band, med ett djup både i musiken och texterna.
Baksidan med kändisskap visar oftast sitt fula nylle efter ett tag i strålkastarljuset, egon blir stora som luftballonger och bråk uppstår. Guns n' Roses är verkligen ett bra exempel på hur stor procent i ett band som faktiskt är "jobb".
Tyvärr kommer vi antagligen aldrig få uppleva detta band i sin original uppsättning igen, vilket kanske är lika bra.
Fyra plattor blev det och en barndom full med coola t-shirtar, kepsar och bra musik.
Kör en liten genomgång av de plattorna jag har i samlingen.
(från vänster till höger)
---------------------------------------
Varit igång och budat på tradera en sväng idag, så tyvärr har inte skivan kommit än :P
Försöker få ihop alla original släppen med maiden vilket tyvärr inte är det enklaste eller den billigaste av sysselsättningar.
Lovar att blogga om den när den väl kommit fram till mig.
Sen har jag använt mig av youtubes excellenta sökmotor, sökt efter massa smått obskyra och ovanliga band från 70talet och som vi alla vet så är nog fanimej youtube oändligt!
Några exempel på bra band som jag hittade!
Ja som ni säkert kan räkna ut så är det många fler youtube länkar :) men dessa var lite extra intressanta.
Tyvärr så var nästan alla dessa plattor i extremt låg upplaga, ovanliga och grymt dyra. Vissa verkar finnas i nypress åtminstone!
En liten sväng till skivaffärerna i stan gav lite utdelning i form av en Black Sabbath platta med Tony Martin på sång och en gammal favorit bakom trummorna, Cozy Powell (Vila i frid)
Black Sabbath - Headless Cross
Ha en trevlig helg!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|