Godmorgon alla samlare eller bara nyfikna läsare!
Gårdagen bjöd på 4 nya skivor som verkligen blandade stilarna och sträckte sig ganska brett över årtalen.
Tänkte vi börjar i mitten för att sedan i ingen som helst vettig ordning hoppa fritt mellan skivorna. ;-)

David Gilmore - about face
Columbia - PC 39296
US press
1984

Ja vad ska man säga, någonstans under alla lager av 80tal smeten så hör man tydligt att allt är baserat på klassisk Gilmore gitarr, minst lika bra som första solo plattan från 78.
Men som sagt det som sänker denna andra solo skiva är den typiska over the top 80tals produktionen med tamburin, sax, syntar, gurkor, orglar, digitaltrummor, Kongas mm. Hade det fått plats en sjungande elefant så hade den legat som en svulstig primadonna rakt över allt annat, dränkt i reverb (och möjligtvis lite fluffig grädde).
Men detta är mest tydligt på de lite mer rockigare låtarna.
Ungefär varannan låt är en ballad, vilket vi alla vet är något som Gilmore är läskigt duktig på. Då hörs tydligt att Pink Floyd är bandet han lirar i annars.

Så vad tycker jag om skivan då?
Ja vad ska man säg, den kommer nog åka på några gånger till, vet inte om det kommer bli så mycket favoriter plockade till någon spellista däremot.
Värd att ha i samling iallafall, men ska man lyssna på Gilmore's soloalster så rekommenderar jag hellre första plattan.


Nästa platta denna morgon:

Jethro Tull - this was
Sony - SLP-3002
Dansk press
1968

Jag diggar Jethro Tull och har alltid uppskattat deras tydliga flört med folkmusik, men i vissa fall blir det något lite mycket och den proggrockiga delen kan kännas något överkurs också. Men igår fick jag både lära mig och höra hur de lät från början, så nu när jag sitter här med lurarna på så förstår jag vad en av de riktigt kunniga lokala skivsäljarna menade. Det är blues, progg med en touch av folkmusik. Men allt i en lite mer passande kombo. Sången är mer avslappnad och mer bluesig.

Så jag är jättenöjd med köpet, men samtidigt lite frustrerad att detta antagligen är den enda plattan som låter så här. Antar att de ansåg sig hittat sitt sound på senare plattor. Nog första gången jag rekommenderar att börja lyssna någonstans i mitten av en bandkatalog och sen gå bakåt.

Lite kort om tredje skivan då den varit uppe på bloggen tidigare:

Burzum - Hliðskjálf
Back On Black - BOBV259LP
Limited Edition, återsläpp, Grå vinyl
UK press
(1999) 2010

Hade tidigare väldigt svårt för allt innan och allt efter Filosofem, men kan nog säga att jag var lite enkelspårig.
Har fortfarande svårt för hans tidigare skivor då jag inte gillar den typen av skriksång han kör med. Detta är däremot en av skivorna som han knåpade ihop under sin vistelse i fängelset. Denna platta har gått varm i mobilens hörlurar under julen och har influerat mig mycket. Vacker, enkel och väldigt stämningsfull skiva.


Sista skivan för detta inlägg blir:

Jethro Tull - aqualung
Chrysalis - CHR 1044
Nysläpp, Gatefold Sleeve
Kanada press
Antagligen släppt 1973

En sann klassiker, här börjar folkmusiken ta en större plats och bandet låter mer som man man senare är van vid att de gör,tror inte jag behöver skriva så mycket om denna platta. Tillhör en av deras mest populära släpp (iallafall i Sverige)
Ljudet är bedrövligt, skivan spelades in i en ny häftig ny studio med tekniker som inte förstod sig på den nya teknologin ordentligt. Ian Anderson pratar om detta i en intervju, intressant att veta.. Kanske.


Ja det var allt för denna lördag gott folk! Trevlig helg!