Igår kom en av favoriterna från 90talet i brevlådan. Tyvärr inte en original press från 1992 utan en pressad 2009 utav: music on vinyl, remastered på 180g.

Har tyvärr mest dåliga erfarenheter av remastrade plattor då de har en tendens att vara på tok för hårt komprimerade. Ett tydligt exempel på detta är (tyvärr) denna skivan. När en av låtarna är som mest knökafull med instrument och solo guran kommer in så är ljudbilden redan så mättad att det finns inget spelrum i mellanfrekvensen (antagligen ingen annanstans heller), så solot slår genom och följden blir en väldigt otrevligt distorsion.

Tyvärr lider även deras senaste platta av samma sak, Detta är sorgligt nog jätte vanligt idag pga att man vill anpassa och maximera volymen så det ska låta högt och tydligt i bilstereo, mobiltelefoner och surfplattor.

Så vill man ha lite mer hifi upplevelse så skulle jag tippa på att originalet för en 1000lapp är mer välljudande.

Sen funderar jag på om inte originalomslaget var lite mindre röd i tonen...

Men bortser man från detta så tar skivan mig tillbaka till en härlig och minnesvärd ungdom där musikstilar krockade och man bytte stil lika snabbt som pojkbanden kom och försvann. Men med facit i hand så är iallafall jag glad att det var så det gick till, annars hade väldigt mycket musik aldrig passerat mina öron och samlingen skulle slutat växa väldigt snabbt.